Livet efter 30

För att undvika sammanbrott.

♥ Det är fredag.
♥ Jag åker till Gräsmyr idag.
♥ Jag fyller år imorgon.
♥ Jag lyssnar på Nick Borgen (vet att skivan är gammal, men den gör mig ändå glad).
♥ Jag flyttade Moas säng, så nu har jag plats för mina lådor.
♥ Solen skiner och himlen är blå.
♥ Jag vaknade före Moa och fick dricka mitt te ensam, på balkongen med en humla som sällskap.
♥ Ingrid Bergman har ännu en knopp på väg att slå ut.
♥ Moas grodyngel har fått ben, och får snart flytta tillbaka till sjön.
♥ Jag har hittat min bärbara telefon igen..

♥ Det är torsdag
♥ Mina vänner
♥ Det är 2 dagar kvar.
♥ Jag har bokat in en lunch med Thomas nästa vecka.
♥ Jag ska se film ikväll.
♥ Det luktar nyklippt gräs.
♥ Min säng går att sova i igen.
♥ Det har landat två dvdboxar i min brevlåda idag.
♥ Det står ingen disk på bänken
♥ Jag sitter med en kopp kaffe på balkongen efter jag publicerat denna lista.

♥ Det regnar.
♥ Jag har vart på stan med en vän.
♥ Det är 2 dagar kvar.
♥ Mina underbara katter.
♥ Tyson kommer imorgon.
♥ Jag sett en film.
♥ Akvariet är stabilt för stunden.
♥ Jag är klar med tvätten.
♥ hmm.
♥ Det är onsdag.

♥ Det är så somrigt.
♥ Att Glamour för andra året i rad vann en Emmy för bästa serie och sin första för bästa manus.
♥ Moa har funnit en ny vän.
♥ Jag har planer för imorgon.
♥ Att min enda kvarvarande fisk verkar överleva nitritpärsen.
♥ Att NCIS säsong 6 på dvd ligger i min hylla.
♥ Att min Ingrid Bergman håller på att slå ut.
♥ Jag nästan är klar med tvätten.
♥ Att jag har så trevliga grannar.
♥ Det är tisdag.

♥ Det är så somrigt.
♥ Jag mått ganska bra en hel vecka snart.
♥ Jag har pratat med min syster
♥ Midsommarhelgen är slut.
♥ Jag har världens bästa stöd och mentor i en klok och underbar människa på nätet. Tack fina du <3 Du vet vem du är…
♥ Ja…?
♥ Få se här nu…?
♥ Eh…hm…
♥ …
♥ Det är måndag.

Det har varit ett par veckor av upp och ner. Jag var så arg och ledsen! Främst på pappa. Så dåligt jag mådde, så arg jag var! Och fortfarande är..

Just nu, bara jag tänker på det blir jag så arg och ledsen. Det känns som ett svek. Han svek mig! Hur hade mitt liv, hur hade mitt känsloliv sett ut om han hade varit där?

Kanske hade jag sluppit denna osäkerhet och stora tomhet inombords. Kanske hade jag känt mig lycklig i livet och inte hela tiden strävat efter att vara bättre och bättre och bättre men en molande känsla i magen av att jag minns hur det var att känna lycka. Inte tillfällig utan en lycka i tillfredsställelse; i sig själv och i sitt liv.

Jag kan inte förlåta idag. Jag är vuxen och pappa är fortfarande frånvarande.

Ligger det en tillfredsställelse i att han förmodligen vet detta, men att han som vanligt glider undan, inte vill ta i det? Nej, det är bara en stor sorg och förlust. För det är min pappa det handlar om, han som jag inte känner.

Det gör ont. Ni har ingen aning vad ont det gör… många år senare.

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte fungerar längre.

Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärlek i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.

Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket, så att han får leva och se sina barn leka.

Ge mina njurar till en människa vars liv vecka efter vecka är beroende av en maskin.

Ta mina senor,varje muskelfiber och nerv av min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.

Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra.

Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.

Ge mina synder åt Djävulen och min själ åt Gud.
Och om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som behöver det!

Gäller från första juli varje år:

§1. Sjukdom ingen orsak för frånvaro
Läkarintyg accepteras inte längre!
Kan du ta dig till doktorn kan du ta dig till jobbet!

§2. Tjänstledighet p.g.a. operation
Beviljas ej!
Varje anställd som tänker operera sig skall avstå från denna åtgärd,
eftersom allt en anställd har, har vi användning för.
Om något avlägsnas sänkes den anställdes värde.
Undantag kan göras förutsatt att lönen sänks i motsvarande grad.

§3. Dödsfall
Eget dödsfall accepteras som frånvaro.
Arbetsgivaren måste dock meddelas två veckor i förväg så att en efterträdare kan läras in.

§4. Tandläkarbesök
Vi anställer enbart personer med löständer.
Ni kan använda internposten för att skicka tänderna till lagning i stället för att ränna hos tandläkaren.

§5. Graviditet
Absolut förbjudet! På arbetet ska man sitta eller stå med benen i kors.
Arbetsgivaren ska se till att preventivmedel finns till hands.

§6. För att undvika gynekologbesök
Sätt dig på kopieringsmaskinen, ta en bild och skicka till gynekologen.

§7. Psykiska problem
Tänk inte så mycket, arbeta hårdare.

När folk letar efter något och hittar det på en oväntad plats, brukar man ibland få höra uttrycket
”Tänk, det finns alltid där man letar sist!”

…

Ja, var skulle det annars finnas? Vem hittar det han letar efter, och säger ”Okej, här är det, men låt oss nu leta på ett ställe till!”?

hur jävla smart är man om man, upprepade gånger, envisas med att leta efter något där man VET att det inte finns?

Inge mer glamour här inte.

Someone told me once that life is a process its not an event, and the real living happens during the journey…

Vi får röra oss runt och spegla oss i andra människor, men vara nöjda med de svar som vi får. På något vis finns det en tillfredsställelse i att forma oss efter andras uppfattning också. Stirra dig inte blind på vad du själv vill eller känner utan forma dig, det är lättare än man tror. Man behöver inte ge upp sin egen personlighet för det. Den är din och det skall vara ditt kall att göra den åtråvärd. Du får bara så många dagar i ditt liv! Dessa dagar kommer aldrig tillbaka, de förbrukas fortare än vi tror.

Jag har inget behov av att redovisa mitt privatliv för kända och okända människor.

Jag är less på att blogga. De vänner jag har kommer knappast att sväva i ovisshet om mitt liv även om jag inte bloggar.

No matter if you “discovered” me years ago or if you’ve recently heard my name for the first time, I appreciate you. And I thank you for stopping by my web site today.

I pray to the gods let him stay.
The memories ease the pain inside,
And now I know why.

All of my memories keep you near.
In silent moments,
Imagine you’d be here.
All of my memories keep you near,
In silent whispers, silent tears

Nu har han varit borta i 2 timmar, och det känns väldigt tomt.